Ludvigs lilla Paradis…

Var Villa Petrolea ett paradis för nordborna som arbetade och levde i det fjärran södra Kaukasus, dåvarande Ryssland? Att de behövde goda bostäder var Ludvig Nobel helt övertygad om i början av 1880-talet. Bolaget hade förlorat personal i sjukdomar som tbc, kolera, difteri. Klimatet var påfrestande med heta somrar och kalla vindar. Det blåste från norr och från oljefälten spreds oljebemängt damm. Fabriker och oljetorn slamrade dygnet runt.

Villa Petrolea var en oas med sin trädgård utanför Baku, en ålderdomlig stad. Nordborna var främmande fåglar i ett muslimskt land. Kulturkrockarna bör ha varit många, de sociala klyftorna djupa liksom svårigheter med språkförståelse. Men Bröderna Nobels oljebolag stod för nymodigheter vad gäller teknik, för arbetsledning och administration. Alla som anställdes i bolaget var noga dokumenterade – till och med varifrån de kom, om de varit sjuka eller strejkat. Goda år fick alla del i vinsten, nagrader. Än i dag anses det ha varit en ära att ha arbetat för Nobels, en äldre generation minns trots 70 år av sovjetvälde.

Jag lämnar åt er som vill läsa omfångsrika dagböcker, memoarer, rapporter – hela böcker! Och glädjas över en fin bildskatt, samlad under dryga 10 år. Den främste fotografen var värmlänningen Gunnar Dahlgren. Han tog sin stora lådkamera och dokumenterade livet i Villa Petrolea och på Bakus gator. Framkallning och kopiering lyckades ibland, andra gånger var vattnet för varmt eller filmen dålig. Han grumsar i sin dagbok.

Tack till er alla som lämnat material och välkomna att fylla på! Allt har väl inte blivit rätt, jag korrigerar gärna.

Stort och varmt tack till fotografen och webbmakaren Jappe Liljedahl som gett mig en inblick i internets fascinerande värld! Det svindlar…

Stockholm den 25 april 2013

Brita Åsbrink

Riksarkivet i Marieberg, Stockholm, har S:t Katarinas församlingsarkiv, överfört till Sverige 1936 med material om Petersburgssvenskar från 1730 – 1920-talet, hundratals volymer. Källa: En rysk historia. Bengt Jangfeldt, W&W 2015.