Året 1907 blev tragiskt i den svensk-finska kolonin med fyra mord. Spänningarna med revolter och uppror på fält och i fabrikerna ökade, en av flera preludier till den kommande revolutionen 1917, 1918.
Gustaf Packendorff hade varit chef över ett av borrfälten i Balakani och stod i begrepp att återvända till Sverige. Han hade fått anonyma hotelsebrev 1907 och sände fru och liten dotter till Göteborg.
Den 8 oktober skriver Gunnar Dahlgren: Packendorffs lik har idag fraktats till Tiflis. På sin egen önskan skulle ha varit att bli begraven i Sverige, men det är förenat med stora svårigheter att sända ett lik genom hela Ryssland. Han blir nu begravd i fru P´s hemort Tiflis. P lär förut varit hotad och förföljd av mördare, som sägs vara de samme som sköt maskinisten vid samma Promisla för en tid sedan och som P sökt få häktad. På väg till kontoret hade de sett mördaren och P lär ha yttrat ”det är bäst att ta upp revolvrarna”, då ett skott small och P blev sårad i ena handen. De hoppade av vagnen, men P träffades av ett skott i magen och föll. Sundqvist, finne, och mördaren växlade skott, men så snavade S och föll omkull. Mördaren hade skjutit ut sina skott och promenerade helt lugnt förbi de fallne och försvann. På andra sidan har poliser stått i tvenne gathörn utan att göra något. De tog upp jakten, resultatlöst och för sent. Sundqvist reste genast härifrån. (En ingenjör Lind klarar sig).
Löthberg var ingenjör och avdelningschef för 3e borrfältet. Gunnar Dahlgren skriver i sin dagbok den 2 januari 1907 att Löthberg fick två skott i ryggen och dog med detsamma. Kamraten, finnen Forsman blev skjuten i höften. Man förmodade att han hindrat folk samla masut – eller också hade mördarna tagit fel på person, för Löthberg var omtyckt.
Andersson var ingenjör och chef för ett av borrfälten i Sabunchi. Hotades i brev med Tausons öde, men negligerade detta. En kort tid senare blev han skjuten på gatan,1907.
Anders Tauson sköts den 25 juli 1907 när han åkte med ”Konkan”, hästdragen spårvagn. Två män hoppade upp bakom honom och avfyrade var sin revolver mot hans nacke. Mördarna försvann snabbt. Gunnar Dahlgren beskriver i sin dagbok händelseförloppet och är nog den som har rätt vad gäller motivet.