Senaste nytt om Branobel

Hej! Boken Ludvig Nobel: Petroleum har en lysande framtid!gavs ut på W&W 2001, samma år som Nobelpriset fyllde 100 år. Dokumentären Röd sol över Nobels oljefältvisades samtidigt på SVT i en serie om Nobelpriset. Sedan dess har Branobel fått nytt liv i form av hemsidan på Centrum för näringslivshistoriaoch min hemsida Villa Petrolea, med konferenser och besöksresor för släktingar till dem som levde och arbetade för bolaget, främst i Baku.

För några år sedan bad Lukoils museichef Sergey Sergeev om ett möte i Stockholm. Lukoil är ett ryskt oljebolag med intresse för oljans historia. Sergey har skapat ett museum i Moskva med föremål främst från Bröderna Nobels oljebolag. Sergey bjöd mig under september 2016 att gästa museet i Moskva. Sergey fick senare kontakt med Anders Tydén. Tillsammans med hustru Sonja har vi nu gjort ett besök för att titta på museet, som utvecklats med fler föremål och livfulla montrar – trots trånga lokaler.

Om några år räknar Sergey med att flytta verksamheten till gatuplanet, göra det mer tillgänglig för skolor och allmänhet. I oktober 2017 tog produktionsbolaget BMC, Baku Media Center kontakt via mejl. Det är rätt många som velat göra film om Branobel och jag tog inte denna propå på allvar. Men de kom igen och Bahram Atabeyli, som bor i Baku, sökte upp dem i mars. Hans intryck var att BMC hade kompetens och finanser att göra en riktig film. Bahram har ett uppdrag som förmedlare av kontakter. I maj var jag där och blev intervjuad som en del i filmen, som beräknas vara klar i december 2018. Manus är i huvudsak baserat på min bok, som kom ut på ryska 2003.

Och den boken har återpublicerats av ryska förlaget Algoritm 2014 i en förenklad form, utan min vetskap. En bok till om oljeindustrin har kommit ut, finansierad av Nobel Heritage fund genom Togrul Bagirov, författad av historikern Alexander Matveychuk. Boken finns nu på CFNs bibliotek. Fler böcker med Nobeltema eller oljehistoria lär vara under arbete.

Lukoil.com

bakumediacenter.az

Fabergé: A life of its own

Familjen Fabergé drev smyckesverkstad i Moskva och St. Petersburg fram till dess nationalisering av bolsjevikerna 1918. Berömda är de fantasifulla äggen, blommor och fåglar.

En trogen och intresserad beställare av smycken var Emanuel Nobel, vd för Bröderna Nobels oljebolag med säte i St. Petersburg. Han besökte gärna verkstaden, köpte eller lämnade förslag på utformning av broscher t ex. Emanuel hade gärna några mindre smycken i fickan eller i ett skåp redo att ges till en besökande dam.

Filmen visas på Sture endast den 21 mars, 4 visningar.

Ludvigs lilla Paradis…

Var Villa Petrolea ett paradis för nordborna som arbetade och levde i det fjärran södra Kaukasus, dåvarande Ryssland? Att de behövde goda bostäder var Ludvig Nobel helt övertygad om i början av 1880-talet. Bolaget hade förlorat personal i sjukdomar som tbc, kolera, difteri. Klimatet var påfrestande med heta somrar och kalla vindar. Det blåste från norr och från oljefälten spreds oljebemängt damm. Fabriker och oljetorn slamrade dygnet runt.

Villa Petrolea var en oas med sin trädgård utanför Baku, en ålderdomlig stad. Nordborna var främmande fåglar i ett muslimskt land. Kulturkrockarna bör ha varit många, de sociala klyftorna djupa liksom svårigheter med språkförståelse. Men Bröderna Nobels oljebolag stod för nymodigheter vad gäller teknik, för arbetsledning och administration. Alla som anställdes i bolaget var noga dokumenterade – till och med varifrån de kom, om de varit sjuka eller strejkat. Goda år fick alla del i vinsten, nagrader. Än i dag anses det ha varit en ära att ha arbetat för Nobels, en äldre generation minns trots 70 år av sovjetvälde.

Jag lämnar åt er som vill läsa omfångsrika dagböcker, memoarer, rapporter – hela böcker! Och glädjas över en fin bildskatt, samlad under dryga 10 år. Den främste fotografen var värmlänningen Gunnar Dahlgren. Han tog sin stora lådkamera och dokumenterade livet i Villa Petrolea och på Bakus gator. Framkallning och kopiering lyckades ibland, andra gånger var vattnet för varmt eller filmen dålig. Han grumsar i sin dagbok.

Tack till er alla som lämnat material och välkomna att fylla på! Allt har väl inte blivit rätt, jag korrigerar gärna.

Stort och varmt tack till fotografen och webbmakaren Jappe Liljedahl som gett mig en inblick i internets fascinerande värld! Det svindlar…

Stockholm den 25 april 2013

Brita Åsbrink

Riksarkivet i Marieberg, Stockholm, har S:t Katarinas församlingsarkiv, överfört till Sverige 1936 med material om Petersburgssvenskar från 1730 – 1920-talet, hundratals volymer. Källa: En rysk historia. Bengt Jangfeldt, W&W 2015.